13:e april 1997
Vi träffades som vanligt på Skutan i Åhus vid tvåtiden.
Berit var orolig att Lasse Koncke inte skulle hitta vägen.
Jakob läste upp det öppna brevet om krav på beteendeterapikompetens i Kristianstad och fick stående ovationer.
Lasse Koncke (han är beteendeterapeut med lång erfarenhet av tvångsbehandling, verksam i Lund) kom till slut och informerade på ett lugnt, sakligt och mänskligt sätt om sina erfarenheter av beteendeterapibehandling av personer med tvångssyndrom. Det märktes att han visste vad han talade om!
Här följer några punkter som jag (Jakob) speciellt la på minnet. Enligt vad jag minns sa Lasse Koncke att:
- Det är viktigt att tid ges till att skapa förtroende mellan patient och terapeut.
- Det fungerar inte att snabbt riva av lite exponering och responsprevention, som det ibland görs gällande.
- Terapeuten måste vara beredd att själv göra allt han föreslår att patienten ska göra.
- Patienten har alltid rätt.
- Terapin ska inte innehålla några överaskningar.
- Varje patient har sin egen variant på tvång och det gäller för terapeuten att vara uppfinningsrik.
- Anhöriga bör inte fungera, som terapeuter.
- Personer med tvångssyndrom kan inte utföra beteendeterapi på sig själva. Han drog parallellen att även en skicklig kirurg har svårt att operera sin egen blindtarm.
Mycket annat intressant sades säkert. Vi fikade ur medhavda kaffekorgar och pratades vid, som vi brukar.
