Hur det kan vara
har ramlat ner för ögonen.
När hårda tankar
hånar alla egna handlingar.
När alla kloka ord från förr
klingar falskt, som tomma illusioner.
När tro, hopp och kärlek
förbyts i cynism, apati och självförakt.
När längtan bort från fler besvikelser
tynger sinnet, som en sten.
Då inser jag hur otillräcklig min egen förmåga är.
Då behöver jag kraft utifrån för att vilja gå vidare.
Men;
när ömheten och omtanken
löser upp de fastlåsta positionerna.
När ögonens varma blickar
glimtar in i själens djup.
När tanken på framtiden
vilar i trygg förväntan.
När det ännu okända
lockar mer än det skrämmer.
När längtan efter närhet
går runt i hela kroppen.
Då önskar jag kunna använda kraften med varsamhet.
Då vill jag förankra min tro i samvaron med mina närmaste.
Jakob
