En mamma berättar.

Denna berättelse är skriven av en mamma till en ung kvinna med OCD. Den har även varit införd, som insändare i Kristianstadsbladet den 5 februari 2005 under rubriken "Får ingen hjälp för dotter med tvångssyndrom.".

Om du vill dela din berättelse med andra så skicka den till ananke@telia.com .

Jakob

 

 Jag tror inte att Du kan förstå hur stort ett tvångssyndrom egentligen kan vara.

En gång per vecka får en svårt OCD-sjuk komma till ett neutralt ställe för att duscha. Hemmet är förpestat.

Det tar fyra timmar med alla procedurer. Hon börjar med att tvätta av duschutrymmet. Sedan borstar hon tänderna. 7 - SJU - gånger. Det går åt en tub tandkräm och en flaska munvatten. Hon skurar tandborsten i munvatten efteråt.

Sedan blir det tvätt av hela kroppen. 5 - FEM - gånger med två sorters tvål. Därefter hårtvätt 5 - FEM - gånger.

Fötterna har hon mycket svårt att tvätta. Hon behöver fotvård omedelbart! Sedan skall hon torka sig i sin egen ordning.

Därefter städa upp efter sig. Då går det åt mängder med diskmedel och tvål för att skura bort sin smuts. Och så torkas allt med papper.Det går åt mängder och minst två soppåsar fulla.

Har du en aning om vad allt detta kostar???

Fösök sätta Dig in i den sjukes situation. Hon lever under existensminimum. Hon har en låg sjukpension och hon har vanliga omkostnader som alla andra.

Bara en duschomgång kostar henne 500:- - FEMHUNDRA KRONOR. Plus att hon måste skjutsas i bil fram och åter. Efter en sådan dag är hon helt slut och orkar inget annat.

I lägenheten går det åt mängder av bakplåtspapper, som hon måste ha under allting. Mängder av papptallrikar och plastmuggar. När hon dricker ett glas vatten måste glaset ställas på en papptallrik på ett bakplåtspapper och detta måste sedan kástas! Allt blir "nedsmutsat" så fort hon rör vid det. Fast hon har plastpåsar på händerna så fort hon skall ta i något, måste hon skura händerna många gånger efteråt. Sopberget är enormt!!!

Vill du se hur hennes händer ser ut?

Alla grannar undrar naturligtvis varför hon går ut med stora svarta sopsäckar varje dag, ofta mer än en åt gången. Så pratas det naturligtvis. Om alla bara visste hur många år vi har tiggt om hjälp, men det har aldrig funnits pengar. Vi har väl inte skrikit tillräckligt högt.

Men nu tänker vi vråla så det hörs över hela Skåne.

Papper och plastpåsar för 2.000:- per månad. Vad finns det sedan kvar att leva av? Tvål, schampo m.m. för minst 3.000:- per månad. Hur mycket finns sedan kvar till mat? Hennes fasta kostnader per månad är ungefär lika stora som pensionen. Vad lever hon av? Tänk om hon inte hade föräldrar. Hon handlar själv och prioriterar tvål, plast, papper m.m.

Tänk på det ni som sitter med ordentliga löner och använder NEJ-stämpeln till allt. Kommunen har ett ansvar för sina invånare. Hur ser det ut?

Vad gör man om man inte tål mediciner? Om biverkningarna är minst lika svåra som tvånget? Sjukvården är handlingsförlamad, socialtjänsten har inga resurser.

2005-01-18

Mamma

ANANKE VID SÖDRA ÖSTERSJÖN