I februari

Efter en lång tid av tröstlöst dimgrå slaskvinter

vaknar jag till en gnistrande vintermorgon.

 

Snön knarrar under skosulorna

och det susar i den höga täta vassruggen

där vipporna vajar

fram och tillbaka i vinden.

 

Den friska nordvästan

biter i kinderna och svider i låren,

genom de tunnslitna jeansen.

 

Längs Hammarsjöns strand

har de ditforslade gråstenarnas

vassa krosskanter

bäddats in i ett mjukt snötäcke.

Vitt och ännu orört.

 

Kontrasten är så tydlig:

 

Människor bryter sönder.

Moder Natur fogar samman.

 

Hur länge orkar hon?

Jakob

ANANKE VID SÖDRA ÖSTERSJÖN