I mars

Regnmolnen spricker upp och en tidig vårsol torkar upp asfalten.

Bara i sandsträngen längs vägkanten dröjer sig fukten kvar.

När jag finner lä för den kyliga havsvinden,

värmer solen gott i ansiktet.

Det var länge sen sist.

 

Min näsa är täppt av ännu en förkylning,

men ögonen ser och framkallar lukter

av jord, som torkar.

 

Gruset på den torra asfalten får mig att minnas min barndoms skolgårdar:

Där sitter jag med mina nervikta stövelskaft på den kalla asfalten.

Mellan mina utsträckta ben har jag ställt upp en pyramid,

som mina kamrater försöker slå ner

med sina olikfärgade stenkulor.

Jakob

ANANKE VID SÖDRA ÖSTERSJÖN!