6:e december 1998

Detta är Jakobs minnesbilder av vårt möte.

Ett fyrtiotal personer bänkade sig på Skutan i ett vintrigt Åhus på söndagseftermiddagen. Lasse Hallberg gick igenom dagens program och det inleddes med att Linda läste en fin dikt om allas vår inre sårbarhet. Därefter gick ordet till Ulf Sterner, som är utbildad Kognitiv Beteendeterapeut.

Ulf började med att säga att det i hela Sverige endast finns ca 60 st utbildade KBT-terapeuter och att med tanke på att statistiken pekar på att kanske 200 000 svenskar har tvångssyndrom i en eller annan form så är KBT-kompetens en bristvara.

Ulf själv arbetar på ett privat behandlingshem som heter ORAN där de arbetar med flickor som har utsatts för övergrepp. Han har fullt upp med arbete och kan inte ta privata tvångssyndrom patienter. Han hade själv bett att få komma och prata för oss men det var alltså inte för att ragga egna patienter. Däremot kan han tänka sig att hjälpa till som handledare för terapeuter under utbildning. Han har själv behandlat ett tiotal personer med tvångssyndrom varav fem eller sex har visat påtaglig framgång.

Ulf talade om hur ett tvångssyndrom kan uppkomma i inlärningsteoretiska termer:

Ett starkt obehag som kan vara orsakat av vad som helst förknippas hos personen med en viss tanke t.ex. "Jag är smutsig". Denna tanke utlöser en reaktion, t.ex. tvättning varvid obehaget minskar. Det är just denna minskning av obehaget, som enligt Ulf är drivfjädern och upprätthållaren av tvångssyndromet.

Ett dysfunktionellt beroende av obehagsreducerande ritualer således, tänkte jag. En annan reflektion, som jag gör är att denna inlärningskedja i och för sig beskriver hur ett tvångssystem inleds och upprätthålls men det räcker inte som förklaring till att somliga människor utvecklar ett starkt handikappande tvångsbeteende medan andra kan klara sig med "normala" vardagsritualer.

När det gäller själva KBT-terapin pekade Ulf på följande viktiga förutsättningar för framgångrik terapi:

Samarbete:

KBT innebär stora påfrestningar för den som ska gå igenom det och därför är ett gott samarbete mellan patient och terapeut och en god motivation hos patienten mycket viktig.

Analys:

Det är viktigt att grundligt genomlysa tvångssystemet för just denna individ. Det är även viktigt att ta fram personens tillgångar för att tillfriskna. Detta ställer krav på terapeutens lyhördhet och förmåga att motivera patienten till uppriktighet.

Registreringar:

För att kunna sätta upp realistiska mål och se resultat av terapin är det viktigt att registrera tvångets omfattning före under och efter behandlingen.

Överenskommelse:

Det är viktigt att tillsammans komma fram till vad man ska arbeta med och på vilket sätt. Det är även viktigt att sätta upp gemensamma mål för behandlingen.

Avslut:

Förbereda patienten på kommande svårigheter och på hur hon/han kan hantera dem. Bestämma träff för uppföljning längre fram.

Ulfs framställning ledde till många mer eller mindre laddade kommentarer från deltagare med erfarenheter av mer eller mindre lyckade terapier.

Janerik Nawrin berättade att psykiatrin i Kristianstad numer har en OCD-grupp av speciellt intresserad personal, som bl.a. får handledning av Lasse Koncke i Lund. Beslut är även taget att nästa nyanställda psykolog skall ha inriktning på KBT. När detta kan ske är svårt att sia om men det är trots allt flera steg i rätt riktning och Janerik påpekade att Anankes aktiviteter har haft betydelse för att förändra attityder inom psykiatrin till bl.a. KBT.

Vi kunde också njuta av glögg, kaffe och pepparkakor så att vi alla blev lite snällare?

Linda och en person vars namn jag tyvärr har glömt berättade att de har varit ute och informerat i skolor om tvångssyndrom och att de blivit väl mottagna och ombedda att återkomma.

Linda avslutade med att läsa en annan dikt om vårt behov av att ha någon som kan lyssna utan att komma med goda råd.

ANANKE VID SÖDRA ÖSTERSJÖN